Hur svårt kan det vara? Att sälja några enstaka produkter på nätet kan te sig enkelt vid en första anblick men världen kan ibland vara lite mer komplicerad. Tidigare har vi pratat om hur olika produkter kan relatera till varandra men det finns även andra sätt hur de kan förhålla sig till varandra.
Strukturprodukter, paket, konfigurationsartiklar, BOM-produkter – kärt barn har många namn och det enda vi kan vara säkra på är att alla har sin egen definition av vad de olika typerna innebär.
Det enklaste förhållandet en produkt kan ha till en annan är såklart variant. Säljer du till exempel skidhjälmar kan du variantisera dessa på storlek men en del väljer även att ta med färg och får då två dimensioner i förhållandet. Detta är vad man brukar säga smör-och-bröd-nivå.
Sen kan man snabbt göra det mer komplicerat med vad vi kan välja att kalla paketartiklar. Om vi tar exemplet med skidhjälmen ovan så kan nästa steg vara att skapa ett paket med hjälm och tillhörande skidglasögon. För att göra det mer avancerat så kanske även glasögonen finns i olika varianter med ljus eller mörk lins. Självklart går det också att köpa både hjälmen och glasögonen separat vilket innebär att ditt paket inte är en riktig produkt som finns i ditt affärssystem. Då behöver du lösa två utmaningar, pris och lagersaldo.
För att göra paketet attraktivt bör priset troligen vara lägre än att köpa ingående artiklar separat. Således har du två val hur du kan sätta priset. Att sätta ett fast pris på paketet är enkelt men kan bjuda på otrevliga överraskningar om priset på underliggande produkter ändras vilket kan radera dina marginaler. Ett mer dynamiskt alternativ är att låta ingående komponenter styra priset på paketet. Exempelvis kan priset av de ingående produkterna adderas och sedan reduceras med 10% för att skapa ett bra erbjudande. Om du dessutom baserar dina priser på inköpspriser så har du en dynamisk prissättning som går hela vägen från inköpspris till paketpris.
Vidare är det viktigt att återspegla detta även i lagersaldot. Det är ingen mening att låta kunderna tro att de kan köpa paketet om någon av de ingående artiklarna är slut i lager.
Ibland blir det ännu mer komplicerat där möbler ofta är ett bra exempel. Säg att du säljer soffor som sätts ihop efter kundens önskemål. Ofta består en viss soffmodell av en stomme, kuddar och klädsel. Stommen kanske är generisk och används i flera olika modeller av soffor och inte något som kan köpas separat men är likväl en avgörande komponent. Är stommarna slut på lager så blir leveranstiden längre. När det kommer till klädsel är det inte ovanligt att du kan köpa den separat om du vill förnya din soffa lite. Med alla dessa parametrar kan det snabbt bli väldigt komplicerat att underhålla detta på ett enkelt sätt.
Ett sätt att lösa detta är att introducera begreppet struktur- eller BOM-artiklar (Bill Of Material). Först skapar vi stommen som en dold artikel med sitt eget lagersaldo. Därefter kan vi skapa upp tygerna. Dessa kan vara en produkt som är variantiserad på färg. I och med detta kan vi skapa två strukturprodukter: soffa med två respektive tre kuddar där varje strukturprodukt kommer i flera varianter baserat på färgen på tyget
Genom att sätta upp din soffa på detta sätt löser du flera utmaningar. Lagersaldot härstammar alltså från de ingående artiklarna vilket gör att det inte finns en risk för översälj på strukturartiklar. Dessutom förenklas prissättningen, där priset på soffan kan förändras dynamiskt om priset på antingen stommen eller tyget förändras.
Som du ser blir det snabbt komplext. Andra spännande utmaningar kan vara:
- Skidpaket där du ska kunna välja längd och storlek på både skidor, pjäxor och stavar.
- Sängar, i olika storlekar, hårdhet och färg där du dessutom ska välja material på sängben.
- Bygg din egen dator där vissa val kan omöjliggöra andra typer av val, tex. om du väljer ett visst moderkort så kan du bara välja vissa typer av grafikkort.
